Rubriken kan få en att tro att jag har varit borta, men så är inte läget. 
Tankar om att kanske måste flytta från Dikanäs skär i mitt hjärta. Om jag nu flyttar, hoppas jag att det inte blir långvarit. Dikanäs är min plats på jorden, det är här jag mår bra och trivs. Jag är trygg när jag är själv och som sambo till en renägare så är man det längre tider. 

Men samtidigt måste man väl göra det bästa av situationen. Man får väl säga som Voltaire gjorde: Där jag är, är paradiset på jorden. 
Men hur kan man bara släppa den lycka man känner för att äntligen hittat "hem" och börja om från noll för att kanske trivas? Det är ett ganska stort och jobbigt beslut att ta. 

Den största önskan jag har är att man ska få en möjlighet att få ekonomin att gå runt samtidigt som man får bo där man trivs. Jag vill inte behöva lära mig att trivas som jag fick göra i Vilhelmina, utan jag vill helt enkelt känna den trygghet och trivsel som jag känner här. Det känns som om jag bott här längre än jag har och jag kan verkligen säga att det är inte ett ställe jag flyttar ifrån i första taget. 

Bara att se hur lycklig hundarna blir av att komma hit efter en längre stund neröver är ett så stort tecken på att det är här man ska bo. Jag vet att man inte kan styras av vad hundarna trivs med, men enligt mig spelar de en stor roll när jag väljer bostad och vars man ska bo. Jag vill inte se två egentligen energifulla hundar bara ligga stilla och vara göraslös i en lägenhet när de har möjligheten att springa och leka i en hundbur. 

Vi har verkligen stora beslut att fatta och många jobb att söka, men jag hoppas det löser sig och vi får bo kvar här ända tills ålderdomens dagar. Som sagt, Dikanäs är min plats på jorden!