Rubriken kan få en att tro att jag har varit borta, men så är inte läget. 
Tankar om att kanske måste flytta från Dikanäs skär i mitt hjärta. Om jag nu flyttar, hoppas jag att det inte blir långvarit. Dikanäs är min plats på jorden, det är här jag mår bra och trivs. Jag är trygg när jag är själv och som sambo till en renägare så är man det längre tider. 

Men samtidigt måste man väl göra det bästa av situationen. Man får väl säga som Voltaire gjorde: Där jag är, är paradiset på jorden. 
Men hur kan man bara släppa den lycka man känner för att äntligen hittat "hem" och börja om från noll för att kanske trivas? Det är ett ganska stort och jobbigt beslut att ta. 

Den största önskan jag har är att man ska få en möjlighet att få ekonomin att gå runt samtidigt som man får bo där man trivs. Jag vill inte behöva lära mig att trivas som jag fick göra i Vilhelmina, utan jag vill helt enkelt känna den trygghet och trivsel som jag känner här. Det känns som om jag bott här längre än jag har och jag kan verkligen säga att det är inte ett ställe jag flyttar ifrån i första taget. 

Bara att se hur lycklig hundarna blir av att komma hit efter en längre stund neröver är ett så stort tecken på att det är här man ska bo. Jag vet att man inte kan styras av vad hundarna trivs med, men enligt mig spelar de en stor roll när jag väljer bostad och vars man ska bo. Jag vill inte se två egentligen energifulla hundar bara ligga stilla och vara göraslös i en lägenhet när de har möjligheten att springa och leka i en hundbur. 

Vi har verkligen stora beslut att fatta och många jobb att söka, men jag hoppas det löser sig och vi får bo kvar här ända tills ålderdomens dagar. Som sagt, Dikanäs är min plats på jorden!

..Jobb hela julhelgen, men det är som mamma säger, jag har nog haft den tanken i bakhuvudet hela tiden. Och än fast det kändes jobbigt från början så börjar jag nu se min spargris växa och ett bilköp kommer närmre. 

Klemet är i Fredrika och håller koll på renarna, hundarna har mer eller mindre flyttat ut i buren, de vill bara vara inne när det är sovdags. Jag ska julbaka och städa iordning så det är rent och fint när man kommer hem från jobbet på dagarna. 

Har så stora planer inför nästa sommar och jag hoppas att det för en gångs skull blir som jag tänkt. Men för att folk ska slippa fundera så mycket så innebär detta inte att jag ska flytta från Dikanäs, för det kan jag inte tänka mig. Här trivs jag som bäst, än fast vissa dagar är värre än andra så är det de ljusa stunderna som lyser upp tillvaron. 

Saknar dock min familj och jag hoppas att jag kan köra ner och kramas lite inom en snar framtid. Men för övrigt har det inte hänt mycket, fast ja, vad ska egentligen kunna hända i denna lilla fantastiska byhåla. 
En kort men ändå lagomt lång update var detta. Mer har jag faktiskt inte att berätta. Jobbet kommer det inte stå så mycket om här heller då man inte får skriva så mycket om arbetsplatsen då det har med sociala medier å sånt att göra. Måste göra så lite reklam som möjligt!

Nog för mig, nu ska hundarna få komma in och gosa lite innan kvällspromenaden :)
Puss

att ändra adress.. Blir ju galen på alla dessa meningar som är konstigt formulerad och bara krånglig. 
Det är bara att inse, jag är inte vuxen nog att fixa sånt här. Måste nog ha hjälp ändå!

Sen var det ju alla försäkringar som ska fixas också, varför ska det vara så jobbigt att placera mig först i kön så jag slipper vänta? Under tiden man väntar glömmer man ju bort vad man ska fråga. 

Undrar om man ska ge upp det här och fråga Klemet när han kommer hem. Han kanske förstår lite mer än jag. 
Plus att vi skulle ha fixat internet här så man slipper sitta bakåtvänd på kökssoffan, men datorn på förnsterbrädan och använda skolans internet. INTE ergonomiskt för fem öre. 

JAG VILL INTE VARA VUXEN IDAG!!!

 

...Har jag nu ett arbete att längta efter. Snart kan jag få rutin på vardagen :)

Men det var inte det jag skulle skriva, skulle bara lägga upp ett klipp ur radion för att visa Klemet när han kommer hem :)

 

Ja, snart är man påväg ner mot mer folktäta orter. Jag har dock ingen lust att fara när det är så fint väder ute och en dag i skogen inte skulle sitta helt fel.

Jag hade planerat vad jag skulle skriva och hade allting i huvudet tills jag satte händerna på tangentbordet. Så nu har jag ingenting.

Får återvända när jag har lite nyheter att berätta, för just nu har jag ingenting!

Puss

jag har äntligen tagit mig tid att ta med mig kameran ut. Två timmar blev det dessutom! Är det så man firar valborg? Tror nästan det. Jag är i alla fall ingen hängiven fotograf då jag är för bekväm av mig och inte kliver ut ur bilen för att ta kort. Eller har det med förkylningen att göra? Kanske.. 

Men nu mamma, nu har jag hittat våren åt dig :) Puss

Men nu borde jag fortsätta plugga så jag kan ta mig tid till en promenad och lite ryggträning ikväll så jag kanske kan gå en ännu längre promenad imorgon!

Puss

Det går inte en dag utan att jag bllir förvånad över hur duktig Tikko är. 
Han vaktar Sappo, ger han trygghet och låter honom till och med sova på honom. Ja ni läste rätt, PÅ honom. 
Klippte klorna på Sappo idag och han somnade... Tikko den virrpären är klorna forttfarande kvar på, men innan de klipps ska vi nog leka lite. 

Klemet har fått tillbaka sin telefon så nu är han en riktig nörd, men det kanske är bra de, då får ja ju passa på att nörda på min dator!

Annars så längtar jag efter lillprinsen och vill att de ska komma hem från bb. 

Men nu har jag ju lagt upp en bild så jag behöver inte ha dåligt samvete för de som vill se honom :) 
Puss